Alla inlägg av valaret2014

Rösträtt – inför riksdagsvalet!

Välkommen att göra poesipolitik!
Delta i en konstnärlig installation och manifestation på Medborgarplatsen onsdag 10 september kl. 18 -19.

Nu gör vi det igen! Kom och högläs på Medborgarplatsen. Ta med en skönlitterär text på ett språk du tycker om att läsa på. Varva läsande med att vandra omkring och lyssna på andra som läser.

Gemensamt sätter vi igång en poetisk process där röster, närvaro och associationer väver samman en offentlig plats, trots att ingen läser samma sak. På det sättet erövrar vi rätten till vår röst i det offentliga rummet och manifesterar ett Sverige med många olika röster, språk och erfarenheter.

I en tid när det offentliga rummet kommersialiseras, politiken trivialiseras till att handla om individens ekonomiska möjligheter och kulturen marginaliseras i skola och samhälle, påminner Rösträtt om medborgarskapets grund, genom poesipolitik.

Rösträtt är en konstnärlig installation som skapas av alla som deltar, initierad av Monica Sand och My LindhInstallationen uppfördes för första gången på Sergels torg veckan innan EU-valet.

RÖSTRÄTT på Medborgarplatsen
Ett projekt av Monica Sand och My Lindh

Foto/collage: My Lindh

Poesis
 härrör från ett grekiskt ord, som i sin grundform betyder göra. Ett görande som upphöjer vardagens behov till en offentlig angelägenhet.
Politik: från grekiskans statskonst, medborgerlig, medborgare, processen att erövra och utöva makt i offentliga sammanhang.

Rösträtt ingår i utställningen Valåret 2014, Studio 44, 29 aug-21 sept 2014 och i konferensen Re(s)on-Art, en internationell konstnärlig forskningskonferens med aktioner i det offentliga rummet.

www.playingthespace.wordpress.com
www.mylindh.com


Suffrage – before the General Election!

Welcome to make poetry politics!
Participate in an art installation and manifestation
Read aloud at Medborgarplatsen, Wednesday September 10, 6-7 pm.

Come and join! Bring a fictional text, in any language you like to read in. Alternate reading with strolling, while listening to others read.

Together we start a poetic process, where voices, movements and associations interweave the public space, even if nobody reads the same text. In this way, we prove the right to make our voices heard in the public space and manifest a Sweden with many different voices, languages and experiences.

In a time when the public space is commercialized, culture is marginalized in school and society and politics are trivialized to be about economical possibilities for the individual, Suffrage reminds us about the foundation of the citizenship, through poetry politics.

Suffrage is an art installation created by everyone who participates, initiated by Monica Sand and My Lindh. The installation was performed for the first time the week before the European Parliament Election.

RÖSTRÄTT på Medborgarplatsen
Ett projekt av Monica Sand och My Lindh Photo/collage: My Lindh


Poesis
 originates from a Greek word, that in its basic form means make. A making that elevates the needs of everyday life, into a matter of public concern.
Politics: from the Greek word for statesmanship, civic, citizen, the process to take and practice power in a public context.

Suffrage is part of the exhibition Election Year 2014, Studio 44, Aug 29 – Sept 21 2014 and of Re(s)on-art, an International Artistic Research Conference with actions in Public Space.

www.playingthespace.wordpress.com
www.mylindh.com


My Lindh
phone +46 (0)707 22 29 80
email: mailATmylindh.com
www.tagteve.com
www.artagent.info
www.slakthusateljeerna.se
www.mylindh.com

Brecht Bibliotek c/o Lagaplan Bagarmossen

I samarbete med konstprojektet Valåret 2014 öppnar Brechts bibliotek filial i Bagarmossen.
Konstnär: Susanne Högdahl Holm

Brechts bibliotek som tidigare visats i olika former bl.a.  på Supermarket 2013, har återuppstått i mobil form.

Fredagen den 5:e, lördagen den 6:e samt söndagen den 7:e september har det flyttbara biblioteket öppet mellan 11-17 på Lagaplan.

Biblioteket kommer att presentera delar av Brechts föregivna boksamling som han, enligt Peter Weiss roman Motståndets estetik, ska ha skeppat över när han flydde Stockholm för Helsingfors undan nazisternas framryckningar. I Brecht bibliotek finns många böcker av författare vars verk brann på nazistregimens bokbål, ett scenario som i Europa liksom på många andra platser i världen fått förnyad aktualitet. Biblioteket har också blivit kompletterat med verk som deltagare i projektet skulle ta med sig om de tvingades fly. En situation som idag är en realitet för allt för många människor på olika ställen i världen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dold Agenda

Dold Agenda av Maria Backman
Dold Agenda av Maria Backman

Är det någon av er som kommer ihåg satirtidningen Mad? Där fanns en serie som kallades X & Y – Serien handlar om de två spionerna – den vitklädde X och den svartklädde Y – (på engelska ”Black” och ”White”) som är i ständigt krig med varandra. Den typiska historien följer ett bestämt mönster: en av spionerna planerar ett mordförsök på den andra, den andra spionen vänder hela planen mot honom eller kommer på en mästerlig motplan.* (Citat från Wikipedia).
X & Y  är alltså ständigt i konflikt men följs samtidigt åt som ler och långhalm och försöker oupphörligen förgöra varandra med list och bomber och bakhåll.
Den kubanske tecknaren Antonio Prohias  som flydde till USA 1960, fick 1961 serien X & Y publicerad i amerikanska Mad. Temat var det kalla kriget , och det var Antonio Prohias kommentar på kapprustningens meningslösa upprepande.
Jag har under många år tittat på Prohias teckningar och hans drastiska bildspråk med explosioner och konfrontationer –  visst är det en illustration av vår bild av hur politiken fungerar?

Maria Backman

A Concrete Choice

A Concrete Choice av Rikard Fåhraeus
A Concrete Choice av Rikard Fåhraeus
A Concrete Choice av Rikard Fåhraeus
A Concrete Choice av Rikard Fåhraeus

 

A Concrete Choice, av Rikard Fåhraeus

Den 29e augusti 2014 monterades tre små betongbarn fast på olika platser i Stockholm. Hornstull och Medborgarplatsen fick var sitt tiggande barn och vid Slussen placerades ett barn som leker med hink och spade.

Det är valtider i Sverige. En ny, eller nygammal, regering skall väljas av svenska folket. Alla skall få göra sin röst hörd. Eller nästan alla, för tiggarna och barnen räknas inte in, har ingen röst. Men de finns där och befinner sig i varsin ände av skalan på hur vi tycker att människan i vårt samhälle skall behandlas.

Barnet har ingen röst för att dess röst inte räknas som tillräckligt utvecklad. Barnet är vår mest utsatta innevånare och alla är rörande överens om att vi bör göra allt i vår makt för att skydda och hjälpa det till en ljus framtid.

Tiggaren är på den andra sidan skalan, men i en liknande situation. Svag, hjälplös, i behov av hjälp både omedelbart och för att nå en ljusare framtid. Tiggaren kanske ses som hjälplöst förlorad? Är det så att en vuxen människa får skylla sig själv om den varit så dum att den hamnat på gatan? Eller är det vår egen rädsla för att själva bli utsatta, drabbade, bortstötta, som tvingar bort blicken och skyndar på våra steg? Är det det djupt liggande minnet av att en gång själv ha varit barn, försvarslös och utan makt som skrämmer? För en tiggare är väl ändå knappast ett reellt hot i en värld där överflödet för länge sedan har svämmat över?

Vem skall ta hand om de små tiggande halvnakna betongbarnen i Stockholm? De är utelämnade på nåd och onåd till allmänhetens reaktioner. Betong må verka starkt och stadigt, men en välriktad spark spräcker den lätt även om den är armerad. För att klara sig ute i vår värld måste man vara gjord av stål, eller brons. Dyra material. De rikas privilegium. Ett betongbarn må se stadigt ut, men den verkliga styrkan sitter endast inuti, i armeringen. Det stål den fått sig given av de som har mer. Den brons, de kopparslantar, de rika i sitt oändliga överflöd har delat med sig av. Men här är bronset frånvarande och stålet blott hönsnät gjort för att upprätta gränser.

Slussen, politikernas sandlåda. Betecknande nog fick detta barn snart ett lösryckt huvud, blev huvudlöst. Men hinken och spaden lämnades orörda. Medborgarplatsen, som med sitt namn påstår mycket. Där tolererades dess nya innevånare endast över en helg tills den första vardagens städpatrull gjorde sin obönhörliga morgonrond inför öppnandet av de färgglada valstugorna. Hornstulls torg, Knivsöders hjärta. Här var toleransen större. Kanske för att hörnet ligger bara steg ifrån den plats där en hemlös fembarnsmor från Rumänien suttit i alla väder de senaste åren.

De första reaktionerna var blandade. Utrop som “ fy fan va äcklig “ följdes av “ titta vilken gullig “. Den framsträckta handen fick snart gåvor i form av godis, knappar, kapsyler och en och annan krona. Efter en dag hade omtänksamma händer svept en halsduk om den ena och satt en keps på den andra.

Men möjligen var det en tiggeriets förbudsivrare som blev alltför provocerad. För efter fem dagar bröts den tiggande armen av. Har förfallet väl börjat och ingen åtgärd tas så närmar sig destruktiva krafter fort. Hyenorna rensar bort den skadade, svagaste. Efter ytterligare två dagar bröts även den andra armen av, varpå huvudet rycktes av den oskyldiga kroppen. Kanske ångrade sig huvudkaparen, eller så var det någon annan som ville förmildra handlingen, för den alltför stora röda kepsen blev lagd på halsstumpen.

Ett svårt handikappat betongbarn har små chanser att klara en ensam fredagsnatt på Knivsöders gator. När lördagsmorgonen skickade sina första solstrålar in i Hornstulls mindre omhuldade hörn låg enbart rester kvar. Likdelar av betong.

Men fler betongbarn är på väg ut i världen. De letar efter sin plats. Bakom sin oberörda fasad hoppas de på omgivningens välvilja, att de skall tas om hand bättre, att de har en bättre framtid att se fram emot. Det är oss det hänger på. De kan inte ta hand om sig själva, ens om de försökte.

A Concrete Choice av Rikard Fåhraeus
A Concrete Choice av Rikard Fåhraeus

Välkommen på vernissage!

29 augusti kl 18.00 – 22.00 öppnar en samlad presentation av VALÅRET 2014 på:

Studio 44 i Stockholm

Välkomna! Verk av bl.a.: Martha Ander, Maria Backman, Jannike Brantås, Antonie Grahamsdaughter Frank, Christina Göthesson & Susanne Torstensson & Helena Burman (= performancegruppen Maid in Sweden), Susanne Högdahl Holm, Oscar Lara, Monica Larsson, Maria Lilja & Filippa von Krusenstjerna & Hanna Stahle & Lene Willumsen, Katji Lindberg, My Lindh & Monica Sand, Makode Linde, Jose Luis Martinat, Ola Nilsson, Stiftelsen Inuti, Magnus Wassborg, Ulla Wennberg samt sammankallande Annica Einarson, Rikard Fåhraeus och Anna Stina Erlandsson.

Bar!

 

Surgubbar

Jävla feminister av Ulla Wennberg
Jävla feminister av Ulla Wennberg

Inför en utställning hösten 2013 (”Fula Gubbar” på Galleri Kronan i
Norrköping) ritade jag otaliga gubbar och valde sedan ut fyra stycken som fick bli träsnitt. Den starkaste impulsen vid skissandet var den då (våren -13) aktuella rapporteringen om de hatmejl som kvinnliga journalister och politiker fått. Men gubbarna växte så att säga ut till att symbolisera alla övermaga ojämlika typer, särskilt inom politikerskrået.

Det finns förvisso även Surgubbar av kvinnligt kön för övrigt. Uttrycket ”Den enda vägen” har legat i mitt huvud sen 90-talet, tror att det härrör från någon borgerlig tankesmedja långt före alliansens dagar.
Ulla Wennberg

Skapelsens krona av Ulla Wennberg
Skapelsens krona av Ulla Wennberg
Den enda vägen, av Ulla Wennberg
Den enda vägen, av Ulla Wennberg
Borgarrådet, av Ulla Wennberg
Borgarrådet, av Ulla Wennberg

En vana som knappt känns..

En vana som knappt känns... av Jannike Brantås
En vana som knappt känns… av Jannike Brantås

Välkommen till snårskogen; gå gärna vilse. Ingen garanti finns för att du ska hitta ut som hel, snarare förvirrad. Inget mentalt ekosystem eller fotosyntes finns i texten att hänga upp en struktur på om du skulle ha behov av en sådan.

Hur ser våra livsvillkor ut? Är vi ensamma, fria, starka och oberoende? Vilka är våra vanor eller ska vi kalla dom ovanor? Och vad beror de av; vårt oberoende eller våra beroenden?

Rösten nosar sej fram mellan orden och nivåerna dem emellan: vana ovana oberoende och beroende. Fram och tillbaka ut och in, bak och fram och upp och ner. Orden blir en absurd lek kring eventuella betydelser och inverkan av dessa fenomen för våra tankar och behov även hur de relaterar till varandra. Kanske har de inverkan på och betydelse för vår framtid.

”En vana som knappt känns..”
Video 9.21 minuter, 2010
Fotografi och Filmning Jannike Brantås
Röst Marie-Louise Uhlén

 

For the want of a shoe

”Give a girl the right shoes, and she can conquer the world”
– Marilyn Monroe

For the want of a shoe, av Makode Linde
For the want of a shoe, av Makode Linde

I ”For the want of a shoe…” låter Makode Linde afrikanska slavar ge ett par moderna sneakers en nygammal ornamental utsmyckning. I sin pågående insats för att visa hur afromantiserande positiva fördomar är tätt ihopbundna med anti-svart rasism påminner Linde oss om den rika världens fortlöpande exploatering av billig arbetskraft, den massproducerade träningsskons roll som statussymbol, och Adidasgrundarnas nazistiska förflutna.